Frustration över hets

Någon j*vla gång måste vi sluta upp med att vara så fruktansvärt självkritiska och osäkra. Sluta hitta felen i precis allt och faktiskt bara göra det som får oss att må bra. Sluta kritisera varandra och bry sig om sitt eget, gör det som gör din själ lycklig och nöjd.  Dessa extrema förväntningar på utseende, hem, träning och prestationer är så fruktansvärt korkade och skapar inget annat än onödig stress och psykisk ohälsa. Jag lägger mellan åt så mycket tid på att tänka och spekulera över min kropp. Jämför mig med andras kroppar. Ena stunden svälter jag mig. Andra studen tröst-äter jag ifatt. Jag har äntligen tyckts kommit in i ett läge när jag bara är nöjd sålänge jag lever en hälsosam livsstil. För mig handlar inte det om att undvika kolhydrater och leva på protein och grönsaker. Utan att äta ordentlig mat med kolhydrater, unna mig ibland och till detta röra på mig under dagarna.


Jag är så trött kring hetsen gällande träning. Över alla sociala medier sprids bilder på människor tighta som fan med 6 % kroppsfett, vältränade rövar och rutor på magen. All creed till er människor som kämpar på som fan och krigar sig till den kroppen. Men det skapar också så mycket hets i samhället, kring ungdomar och tillomed barn. Det blir liksom inte hälsosamt. 


Jag tränar för att jag mår bra av det. Min krångelmage som till 80 % av tiden är svullen mår bra av träningen och framförallt gör de att jag kan bajsa 💩😅. Min hunger ökar av de och jag är överlag på mycket bättre humör. Men det funkar inte att sträva efter att se ut som "dendär tjejen på Instagram", för vi är alla så otroligt olika varandra, inifrån och ut. Jag vet att jag aldrig kommer ha några magrutor och det är inte något ja strävar efter heller. Denna majoritet av vältränade bilder måste på något sätt vägas upp med lite realistiska bilder också. För vad är egentligen hälsosamt? Att ungdomar svälter sig för att efterlikna dedär bilderna på insta - eller att vissa åker till gymmet 5 h om dagen och kör cardio för att droppa i fetthalt. Det funkar inte. Det är inte realistiskt. Men det är vad som synliggörs mest. Den stora bredden av att vi är olika är så gott som osynlig. Vi måste bara bli trygga i våra roller och se till att tro på oss själva och rocka vår vardag. Så tro på dig själv, lita på din instinkt, du är grym! Försök att leva det liv du vill leva. Försök va nöjd med dig själv, va nöjd över dina prestationer. Ge dig själv en klapp på axeln för allt du gör, för dig själv och alla andra. Du är vacker som du är, sålänge du är nöjd med dig själv. Allt handlar om hur unsidan mår. Det är viktigast.❤