Tiden går

Det är redan oktober, helt sjukt vad tiden går. Flera månader sedan jag uppdaterade, but i'm still alive!
Tiden rullar på och det är så mycket som händer hela tiden, både roliga och tråkigare saker. 
Jag och Sebastian har nyligen, för ca 1,5 månad sen, flyttat till en ny lägenhet. Vi trivs så fruktansvärt bra och är otroligt nöjda över att vi tog beslutet att flytta. Vi bor nu i ett hus som är uppdelat i två lägenheter. Vi bor på bottenplan och sen har vi en granne över oss. Lägenheten är på 65 kvm ungefär och dessutom har vi förråd en trappa ner. Hur nöjda som helst verkligen!

Utöver flytten är jag igång på mitt sista år på Linköpings universitet. Förstår ni, att om mindre än 10 månader är jag färdig lärare. Den tanken är bara helt sjuk för mig. Måste börja ta tag i att söka jobb och kolla runt lite vart jag är sugen på att jobba. Det ska bli otroligt spännande, men en del av mig är också livrädd. Jag är väl inte helt nöjd över den utbildningen jag har tilldelats på LIU, men där emot har jag jobbat en hel del och känner mig på så sätt tryggare i min kommande yrkesroll. Vi läser just nu engelska kursen som har varit ganska kämpig. Hittils har jag klarat mig genom alla moment, men nu återstår en portfolio och en salstenta på engelska grammatik. Ungefär lika roligt som det låter...
 
Vad mer? Det har varit endel tyngre kapitel i livet också. Min älskade mormor har utretts för demens och alzheimers bland annat. Behöver kanske inte gå in på det mycket mer än så. Men vad tufft det är att se någon man älskar så mycket, försvinna iväg. Skulle det vara möjligt att ta någons smärta, någons börda eller någons skit i livet, då hade jag alla dagar i veckan tagit mormors. Så mycket som hon ställt upp för alla barn och barnbarn genom sitt liv, trotts ett giftemål som gick i kras och många andra motgångar. Att hon på detta ska behöva genomgå denna skit är inte okej. Dessutom har jag sett hur mycket det tagit på min egna mamma.. så stark som hon har varit genom detta. Dessa sjukdomar är som en skräckfilm, bara att man lever i den. Men det är bara att ta ett djupt andetag och försöka göra den nytta man kan för de nära och kära som betyder så mycket. Att iallafall försöka ta lite av smärtan och tyngden från dessa fantastiska människor. <3

Känns som det får räcka med dessa tre strycken. Tre lite större saker som utgör en stor del av livet just nu. Men trots tråkigheter, är jag så fruktansvärt tacksam över att jag har en familj som jag älskar så mycket som jag gör. Det hade inte funnits en sån smärta om jag inte älskat dessa människor så mycket som jag faktiskt älskar dom, vilket jag ändå kan se en tacksamhet över. Att jag har detta känslomässiga band, det är jag så lyckligt lottad att få ha. 
 
Nu ska jag ta tag i grammatikplugg här på sidan av, adverb och adjektiv står på schemat innan cykeln rullar mot jobbet. Älskade förskolan Ängeln, där är jag så fruktsanvärt tacksam och glad över att jag fått jobba de senaste 5 åren fram och tillbaka. Så mycket som jag lärt mig på denna förskola, hos den helt fantastiska personalen med grymma pedagoger. Vilka förebilder. Ni har tillfört så mycket som jag kommer ha med mig genom vidare arbetsliv.:)

Ha en fortsatt bra dag.
Kramar till er alla och ta hand om era nära och kära. :) <3